Viredas amatörteater kammar hem buskisen

Vireda amatörteater drar fullt hus när årets buskis Stålkam och brylkräm spelas.
Det handlar om bygdehistoria med knorr och mycket nostalgi.
-De som såg premiären i fredags sa att det var den bästa vi har gjort, konstaterar Christer Olofsson. Från början var det ett gäng som gillade att spexa på midsommarfester, men för fem år sedan bestämde några Viredabor sig för att löpa linan ut, som Christer Olofsson uttrycker det. Vireda amatörteater bildades och skrev manus till sitt första folklustspel.
-Vi vill alltid ha en röd tråd i pjäsen som handlar om Vireda. I år heter den Stålkam och brylkräm för det har funnits en kamfabrik här under 1950-, 1960- och in på 1970-talet. De tillverkade stålkammar men gick sedan över till att göra plastkammar.

-Den sjunde och sista scenen blev inte klar förrän för 14 dagar sedan. Vi börjar i augusti. Det tar ett halvår från start till att vi spelar.
Det är mer buskis än revy, enligt Christer Olofsson. Kläder och musik är inspirerat av 1950-talet. När publiken anländer till teatern, inhyst i Vireda ungdomsgård, strömmar tidsenlig musik ur högtalarna. Sammanlagt blir det sex föreställningar i år, fyra speltillfällen under mars månad kvarstår. Hittills har det varit fullsatt i salongen som rymmer 60 personer.

Eftersom det inte finns några loger bakom scen och alla har flera roller blir det till att byta snabbt. Spelet börjar ofta redan i publikgången och när det är riktigt bråttom hinner Christer och de andra inte upp på vinden och byta utan får kasta om kläderna i köket intill, där pausfikat väntar på publiken.
-Vi skriver först och sedan kommer logistiken efteråt. Vi måste hinna in och ut. Det fungerar bra, hävdar han. Årets buskis handlar alltså om kamfabriken. Om direktör Kamén (Rodney Bendz) som har svårt att få affärerna att gå ihop. Han har en dotter (Maud Yngvesson), som gärna spenderar pengar i modebutikerna i Jönköping. Henne vill direktören gifta bort med en rik friare. Det finns ett kafé i byn med en madam (Margareta Wier) som är lite förtjust i herr Kamén. En hel del andra udda figurer dyker också upp i Vireda.

-Jag spelar bland annat en lustig gubbe som varit med flera år tidigare. Kurt från Gränna, berättar Christer Olofsson leende.
Historien om Kamfabriken i Vireda, kryddad med lite fräckisar, sånger och blinkningar till grannorterna, tycks gå hem hos publiken. En del är så unga att de förmodligen aldrig hört talas om fabriken, andra minns kanske hur det egentligen var?
-Visst minns jag kamfabriken. Stålkammar hade de hittat några gamla. Det var kyrkoherde Tore Lord som hade ett finger med i spelet när den startades, det var för att folk flyttade härifrån, berättar Folke Wilhelmsson.
-De var svarta som sotare de som satt och slipade kammar. Ett hemskt jobb. Jag tror de var ett tjugotal när det var som mest.
 
Ur Jönköpings Posten

Ny succé för Viredarevyn

VIREDA
Succé igen! Något annat betyg går inte att sätta på årets upplaga av Vireda Amatörteaters uppsättning "Stålkam och brylkräm".

De 58 premiärbesökarna håller säkert med. Stundtals höll man på att skratta sig fördärvade åt det de såg på scenen. Stålkam och Brylkräm är en genuin buskis av äkta märke. Här finns allt med från pengabekymren, kärlekstrasslet, sång och musik och också några rejäla grabbatag under bältet. Tag som får publiken att vrida sig av skratt på stolarna. Temat för årets buskis har hämtats från den gamla kamfabriken, som en gång fanns i Vireda. Bara det kan ju locka till fniss om man som undertecknad kommer utifrån. Det är på kamfabriken det mesta händer, där och på Café Kammen, som ligger nästgårds.
Fabriken går inte så bra ekonomiskt och trots att direktören gör sitt bästa så rinner pengarna ut. Mycket tack vare dottern och direktörens syster som sätter sprätt på det mesta. I ett desperat försök att rädda vad som räddas kan hittar direktören en lämplig måg inne i Jönköping. Med den rike grosshandlarsonen i familjen kan fabriken leva vidare.
Men som alltid när det gäller buskis så vinner kärleken före pengarna. Så även här…
Mer av själva handlingen ska väl inte avslöjas. Stålkam och Brylkräm är som sagt en riktigt bra buskis och den framförs suveränt bra av gänget på scenen. Visst märks det ibland att premiärnerverna kanske ligger lite på ytan. Men det är en del av charmen. Så här ska det vara och publiken skrattar med när de där framme kommer av sig och börjar skratta.
Stundtals lever sig publiken så in i pjäsen att de högljutt kommenterar det som händer på scenen, vilket naturligtvis bara gör det än roligare.
De tidigare åren har man kört samtliga föreställningar för fulla hus. Det kommer att bli likadant i år, sanna mina ord. Och de som lyckats få tag på en biljett kan skatta sig lycklig. Han eller hon kommer att bjudas på två mycket underhållande timmar.
Det vill säga om man nu gillar buskis, och vem gör inte det. När det gäller skådespelarinsatserna ska man inte framhålla någon framför de andra. Hela gänget finns med på scenen och hela gänget ska ha beröm. Att sedan publiken nästan viker ner sig helt åt Christer Olofssons cyklande Grännabo Kurt och hans vågade historier är väl grädden på moset.

Ur Tranås Tidning