VIREDA
Nu är det snart premiär för revyn "10 i 10" i Vireda och repetitionerna pågår för fullt i Ungdomsgården.
Hela hösten har det fixats och donats, berättar Mona Olofsson, Margareta Wier och Per Zackrisson som är några av personerna bakom revyn.
- Rollerna har vi mycket fått forma själva, och har vi gjort en hel del justeringar och sådant, berättar Mona Olofsson.
- Fast nu har vi bestämt hur det ska vara, i stort sett fyller Per Zackrisson i.
Revyn utspelar sig runt Gripenbergsbanan med olika stopp på vägen mellan Jönköping och Vireda. En del utspelar sig i dåtid, annat i nutid.

Bland annat kommer det att bli ett stopp vid Bunn där John Bauers troll möter upp och det blir även Viredavarianter på ”På spåret”och "Den nakna kocken".
- Det blir också en fortsättning från förra revyn där en person satte in en kontaktannons och där det nu har nappat, berättar Mona Olofsson.
Sång och dans
- Och på tåget kommer det att sitta allt från grevar och baroner till torggummor. Ett rån kommer det också att bli, säger Margareta Wier.
Förutom dramatisering innehåller revyn även en hel del dans och sång.

Men det är inte enbart manuset som ska sitta inför premiären nästa fredag. Det gäller också att ha ordnat klart med kulisser, kläder och allt det andra. Allt som allt är det 17 personer som arbetar med revyn. Tio av dem som skådespelare, men det är också dansare, sångare och scenarbetare. Och det är många timmars arbete som har lagts ned på revyn.
- Jag tycker att det avkopplande, även om vi övar tre fyra timmar varje söndag. Dessutom skrattar vi mycket och har väldigt kul tillsammans, säger Margareta Wier.
- I år har revyn drivits i form av en studiecirkel hos Studieförbundet Vuxenskolan. Fyra stycken föreställningar var inlagda från början men de är redan slutsålda och därför planerar man nu för en extraföreställning.

- Det är ju roligt att folk vill se den. Vi är amatörer och jag hoppas att man bedömer oss utifrån det och att folk tycker att det är kul, säger Mona Olofsson.
- Det gäller att våga bjuda på sig själv, att våga låta folk skratta åt mig, säger Margareta Wier.
 
Ur Tranås Tidning

Detta år hade Vireda amatörteater bläddrat i historieböckerna för att få uppslag till årets buskis. Och som så ofta slår inte historien verkligheten.
Byggnationen av verklighetens järnväg mellan Jönköping Östra och Gripenberg togs i bruk 1894, men av någon anledning ändrades slutstationen från den tänkta, Gripenberg, till det då okända Vireda.
Och det är alltså på ett tåg på väg till Vireda som årets buskisrevy utspelar sig.

Under tre timmar var det full fart på det lilla tåget och publiken fick bekanta sig med personer som Stina-Britta från Torpet, fru Ellionora, som blev rånad på sin bh av ett gäng cowboys, och den bokstavligt talat, nakna kocken. Trots att aktörerna i revyn säger sig vara amatörer kunde inte några vanskliga premiärnerver skönjas.
Ett inslag i buskisen som lockade till mycket skratt hos publiken var den nakna kocken. Där Christer Olofsson inledde med ett briljant stripnummer till Tomas Ledins gamla dänga ”I natt är jag din”. Sedan skulle det lagas mat på tåget till två långväga gäster som satt i restaurangvagnen.

Till sin hjälp hade den nu alldeles nakna kocken (det lilla förklädet lämnade inte mycket åt fantasin) den franska kocken Jack. Menyn blev som väntat under all kritik (eller vad sägs om plommon i konjak utan vare sig plommon eller konjak) och det hela slutade med att doktorn fick kallas in och akut operera gästerna.
Efter drygt en timme blev det paus och publiken på cirka 70 personer fick chans att sträcka på benen och få sig något att äta i serveringen. Men sedan tuffade resan vidare och akt två inleddes i riktig buskisstämning där en snuskhummer, en manhaftig kvinna och en upphittad porrfilm i en apotekspåse spelade en väsentlig roll. När den ordningssamme konduktören äntligen blivit av med de kärlekskranka personerna kliver nästa gäng på tåget till Vireda – en trollfamilj. Och tro att de unga trollen blir till sig i trasorna när två, enligt farmorn, slampiga Stockholmstroll kommer in i kupén. De flashiga trollen diskuterar huruvida silikon i svansen egentligen är att föredra när man även kan implantera undermaterialet i ”sniffan”.

 För som det ena trollet uttryckte sig ”bättre en hängmatta i parken än hängpattar till marken. Ändstationen på den tre timmar långa resan var Vireda där det hölls stor final med tävlingen "Sikta mot Vireda" där kända artister gestaltades av de till synes aldrig trötta aktörerna. Ja, det växlades ideligen spår under revyn och resultatet blev en skrattfylld resa till metropolen Vireda.
 
Ur Tranås Tidning